Idag firar vi 16 år som gifta. Tydligen heter det fjäderbröllop. Jag vet inte riktigt vem som kom på det, men det känns faktiskt ganska passande.

För sexton år sedan sa vi ja till varandra. Sedan dess har livet varit allt annat än fjäderlätt. Vi har byggt ett liv tillsammans, fått två fantastiska barn, överlevt sömnlösa nätter, vabruari, läxläsning, fotbollsträningar, simträningar, gymnastik träningar, utvecklingssamtal och den där märkliga perioden när ingen i familjen verkade sova samtidigt.
Nu är Moa 14 och Alexius 17. Småbarnsåren ligger bakom oss och vi trodde nog i vår enfald att det skulle bli lugnare då.
Det blev tonåringar istället och jag klev in i klimakteriet. Samtidigt.
Det känns ibland som att vi driver en mindre krisorganisation med dygnet-runt-beredskap.

Men här är vi fortfarande.

Vi har bråkat om vardagliga saker, skrattat åt helt fel saker, oroat oss för barnen, firat framgångar och hållit varandra uppe när livet varit tyngre än vi önskat.
Vi har lärt oss att kärlek inte bara är stora gester och romantiska middagar. Ofta är kärlek att någon kokar kaffe åt den andra innan hjärnan vaknat.
Att någon står ut med ens dåliga humör. Att någon fortfarande väljer att stanna kvar efter att ha hört samma historia för femtioelfte gången.

Och kanske är det därför fjäderbröllop passar så bra.
Inte för att livet varit lätt som en fjäder, utan för att vi har hjälpts åt att bära det som varit tungt.

En av de saker jag är allra mest glad över är att vi till slut hamnade här. I huset där vi äntligen “ser lååångt”. Efter år av drömmar, planer och väntan får vi nu blicka ut över horisonten tillsammans. Det känns faktiskt som en ganska fin symbol för oss också. Vi ser långt – både bakåt och framåt.
Bakåt på sexton år fyllda av minnen.
Framåt mot allt som fortfarande väntar.

Tack för att du är min trygghet, tack för att du förlåter mig, tack för att du är min favoritperson att skratta med och ibland åt.
Tack för att du står kvar när livet stormar och för att du fortfarande får mig att känna mig hemma.

Grattis på vår bröllopsdag älskling.

Nu tar vi oss an tonår, klimakteriet och resten av livet också.
Tillsammans.